- Project Runeberg -  S. Barthelemy under svenskt välde /
64

(1888) [MARC] Author: Erik Olof Emanuel Högström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Platen blef nämligen nedstucken af sergeanten Andersson.
Dråpet tycktes hafva begåtts under rusets inflytelse.
Emellertid pliktade Andersson med lifvet derför. Han
blef halshuggen af profossen James Duck, “den ende slaf,
som torde hafva tillhört Ers Majestät", som Norderling
yttrar i sin rapport till konungen.

Gustavias redd hade i början af 1820 företett en
liflighet, som bådade godt för årets handel. Utgången
motsvarade dock ej förväntningarne, och förhållandet blef
således ett motsatt mot vanligheten, enligt hvilken
handeln plägade under årets första månader föra ett mera
tynande lif för att blomstra upp, sedan skörden af de
vestindiska kolonialprodukterna blifvit verkställd. Det
tyckes hafva uppstått en sorts öfverproduktion, och för
den öfverfulla marknaden fanns ej tillräcklig mängd
köpare. Så inträdde en allmän stockning i rörelsen.
Nordamerikanska varor hade utkommit till Barthelemy och
de andra vestindiska frihamnarne i en sådan mängd1), att
prisen derå föllo oerhördt, och kolonialprodukterna rönte
samma öde i Norra Amerika. “Farmern och
plantage-egaren skrika ej mindre än frihamnsköpmannen.“

Det var på denna tid, som de spanska kolonierna i
Södra Amerika kämpade den oafhängighetskamp, hvarå
framgången skulle sätta sin krona. Deras kapare
svärmade oupphörligt kring på de vestindiska farvattnen, och
det var gifvet, att äfven neutrala magter, som hade
kolonier dejrute, skulle med dem komma i beröring af
mångfaldig art. Norderling säger sig hafva strängt tillämpat
den grundsatsen, att han förnekade under egen flagga
seglande insurgenter allt tillträde till öns hamnar, om de
förde priser med sig, och eljes endast i det fall lät dem
ankra, att de varit utsatta för verklig sjöskada, då de
endast fingo så lång tid på sig, som oundgängligt
behöf-des för reparationen. Detta var plägsed äfven i andra
kolonier. Men kryssarne synas hafva vetat kringgå gu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogsbarth/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free