Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om häxväsende och vidskepelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med af barn kallades kvinnor till tinget och
dömdes till stegel, hjul och bål. Under dessa
häxprocessernas tid hafva enligt uppgifter af häfdatecknare
icke mindre än 71 för trolldom anklagade kvinnor
afrättats i Ångermanland på den korta tiden af endast 2
månader. En sägen vet berätta, att 7 s. k. häxor
blifvit brända i Högsjö nordväst om gammelkyrkan,
men därpå saknas tillräckliga bevis. För ett tjugutal
år sedan hittades dock vid en tillfällig gräfning norr
om kyrkan några brända människoben. I en gammal
handling har ock angifvits, att en piga, Sara i Veda,
fick löfte att efter afrättningen ligga i vigd jord, om
hon ville bekänna sin trolldom vid Kongliga
Commissionsrätten.
Den 19 December 1669 utfärdade regeringen bref
till samtliga biskoparne i landet med befallning om att
i kyrkorna låta "anropa Gud om bistånd mot djäfvulen".
Trolldomskommissioner bildades på flere ställen i vårt
land — men icke ens dess upplyste och lagfarne
ledamöter gingo fria för besök af djäfvulen, enligt hvad i
en till konung Karl XI inlämnad berättelse meddelas.
Så skulle, enligt den till konungen inlämnade
skrifvelsen, den lärde Professor C. Lundius och Assessor A.
Stiernhöök under det de sutto i en sådan
kommission i anledning af "Satans öfverklagade grassationer"
själfva hafva sett djäfvulen i synbar skepnad. Assessor
Stiernhöök uppsatte också själf en berättelse därom till
konungen och professor Lundius bekräftade dess
sanningsenlighet med ed.
I Hernösand fanns på den tiden en lektor, J.
Eurenius, som 1676 inlämnade till Trolldomscommissionen
en berättelse om, huru han själf blifvit bortförd till
Blåkulla.
Och huru stark denna trolldomstro var rotfästad
ibland både bildade och obildade framgår tydligast
däraf, att Stockholms Consistorium den 13 Mars 1676
afgaf ett utlåtande, hvari "ej allenast barnens förande
utan ock de angifnes pakt och förbund med den orena
anden förklarades för ostridliga sanningar".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
