- Project Runeberg -  Boken om Högsjö /
81

(1918) [MARC] Author: Arvid Salvén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda drag ur folkets lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Först träder brudens fader fram, sägande: "jag
förärar brudparet en häst (eller en ko, eller en
summa penningar".) Därpå säger prästen: "brudens
fader har förärat brudparet en häst (eller en ko eller
en viss summa penningar"). Därpå fattar gifvaren glaset
och klingar med brudparet, som själft aldrig dricker
något. Därefter träder brudgummens fader fram och
tillkännagifver sin gåfva. Glasen klinga och prästen
tillkännager gåfvans storlek, som, om den består i
penningar, lägges i fatet. Därefter komma släktingarna i
tur och ordning. Därpå de öfriga, de gifta först och
de ogifta sedan. En ogift man brukade gifva 10 à
15 kronor, de ogifta kvinnorna 5 à 10 kronor. Jag
minnes tillfällen, då brudparet på detta sätt förärats
gåfvor af flera tusen kronors värde.

Fram på aftonen, då "föräringen" verkställts, började
dansen, som räckte till fram på morgonen. Andra
bröllopsdagen kommo flera gäster, särskildt de unga,
som ville vara med om dans och lekar.

Den lista, hvarpå prästen antecknade de gåfvor, som
förärades brudparet, och gifvarnas namn, förvarades
mycket noga, ty då brudparet sedan blev bjudet på
de ogifta gifvarnes bröllop, så skulle dessa senare hafva
att påräkna samma belopp, som de gifvit — med ränta.
Det var hedersskulder, som måste betalas, och
uraktlåtenhet härutinnan kunde bli ödesdiger nog.

Gammelpojkar och gammeljäntor voro mycket
eftersökta, ty man hade utsikt att slippa återbetala dessa, som
å sin sida voro föga trakterade af att bjudas till bröllop.

Numera torde dessa bröllopsseder ej vara så vanliga.
Nya tider medför nya seder. Det är dock med glädje
jag konstaterar, att under min långa tjänstetid i
församlingen sällan några oordningar förekommo och
aldrig sådana uppträden, som vid bröllopsfester kunde
förspörjas från andra håll. Men väl minnes jag flera
bröllopsfester, som utmärkte sig för den angenämaste
stämning och en verkligt fin umgängeston med tal,
musik och sång och en lifsglädje, som lofvade godt
för framtiden.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:59:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hogsjo/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free