Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda drag ur folkets lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förbarmande kärlek. Jag minnes med glädje många
tillfällen, då ljus uppgått för dem, som haft att
genomgå dödsskuggans dal. Sjukbesöken hafva naturligtvis
alltid varit gripande allvarsstunder genom dödens
närhet — utom i några fall, som jag ej kan underlåta att
berätta, och hoppas jag, att ingen däraf tager anstöt,
då personerna ifråga nu ej lefva.
En sommardag för flera år sedan kommer en skjuts
från H:s i R. Jag kallades till sjukbesök. Gamle H.
var, som drängen sade, mycket sjuk. Själf var jag
för tillfället besvärad af en ganska svår influensa och
låg till sängs. Men jag tänkte: det får gå med mig
hur det vill, är gamle H. så sjuk och kanske döende,
så måste jag fara. Vägen var ju ej så lång, blott tre
mil fram och åter. På den icke så alldeles bekväma
schäskärran for jag i väg, men var vid framkomsten
mycket medtagen. Huru jag skulle kunna utföra min
tjänsteförrättning, visste jag ej. När jag med
sockenbudtyget i handen trädde in hos H:s, så satt den gamle
H. vid spisen fullt påklädd och drack kaffe. Och när
jag frågade, huru det stod till, svarade han blott: "Jo,
jag har fått en stopp i magen", och så drack han en
påtår.
Som jag var mycket sjukare än gubben H. var
och ej såg någon möjlighet att kunna resa hem samma
dag, anhöll jag att få gå till sängs, hvilket ock skedde.
Påföljande dag var gubben H. alldeles frisk och jag
var bättre. Så skulle jag resa hem. I kärran hade
gumman H., som väl tyckte, att jag hade kallats i
onödan, lagt ned en halfårs bagge, som jag skulle taga
hem till barnen. Men baggen var besvärlig. Kärran
skakade och för hvarje steg hästen tog fick jag känna
stötar af ryggstödet, och den oregerlige baggen
stångade mig på benen allt hvad han förmådde, men
barnen i prästgården blefvo glada åt den nye lekkamraten.
Huru det var med det sjukbesöket, kan läsaren lätt
förstå. Inte blef det ett sjukbesök i egentlig
mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
