Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi skrifva 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var någon prästvän, men såsom en begåfvad och
förslagen man var han ju ett i ekonomiskt afseende godt
biträde åt den, på hvars sida han ställt sig. Min
motståndare vid denna syn blef han icke — han blef en
vän för lifvet, såsom framgår af min skildring om
honom på ett annat ställe i denna bok.
Med verksamhetslust och glädje började jag mitt
arbete i församlingen. På anmodan reste jag till alla
byar för att hålla andaktsstunder. Lokalerna fylldes
alltid af uppmärksamma åhörare. Öfverallt mötte mig
mycken vänlighet och välvilja.
Kyrkovärdar voro vid min ankomst till församlingen
den något originelle, godmodige patronen på Westby,
Eric Norberg, och f. nämndemannen i Wålånger, Lars
Grafström. Jämte dessa bestod kyrkorådet af
hedersmän, som omfattade mig med vänskap, och som, hvad
på dem ankom, gjorde hvad de kunde för att en ny,
tidsenlig prästgård skulle uppföras i den gamlas ställe.
Äfven andra mina önskemål behjärtade de välvilligt.
Länge hade man tvistat i kyrkostämmorna om
insättandet af en värmeapparat i kyrkan, men de gamle,
som ej vore vane vid sådan lyx, hade ständigt satt sig
däremot. Jag tog tämligen genast efter min ankomst
upp frågan i en kyrkostämma, och mitt förslag
godkändes. Varmapparaten blef uppsatt inom några månader.
Så upptogs prästgårdsbyggnadsfrågan.
Alla erkände, att den gamla mangårdsbyggnaden
var alldeles förfallen och olämplig, men den
kommunala frikostigheten var då ytterst minimal. Jag kunde
icke under den instundande vintern tänka att bo i
densamma, hvarför jag hyrde en bostad i Hälledal.
Så stodo sakerna vid tiden för den 28 Juli 1886, då
den välvillige disponenten vid Ramviks sågverk sände
sin flagg- och blomsterprydda ångbåt till Hernösand
för att därifrån hämta min trolofvade, Fröken Agnes
Eneström, som samma dag anländt dit från Göteborg
och efter vigseln på aftonen i den af sockenborna så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
