- Project Runeberg -  Boken om Högsjö /
147

(1918) [MARC] Author: Arvid Salvén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vården om de fattiga i Högsjö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utgifterna för fattigvården voro 1,424,30 rdr. Då
inköptes för utdelning 105 £-pund kornmjöl, 84 £-pund
rågmjöl, 84 £-pund strömming samt 9 £-pund sill,
Fattigföreståndaren hade 15 rdr för sina besvär.

I slutet af 1860- och början af 1870-talet inköpte
kommunen lin och ull, som sedan utlämnades till de
fattiga för att emot ersättning spinnas, hvarefter garnet
såldes på auktion i sockenstugan. Uppstod därå vinst,
så lämnades densamma till fattigkassan. Det är sådan
vinst, som i 1870 års räkenskaper omtalas under
benämning "spånad" och uppgick till 9,50 rdr. Denna
åtgärd vidtogs under nödåren 1867 och 1868 samt
fortgick några år. Arbetet utlämnades ej endast till
understödstagare eller "sockenhjon", som de då kallades,
utan äfven till andra, som voro i fattiga
omständigheter.

En mycket vanlig form för fattigunderstöd var ända
till i slutet af 1860-talet s. k. "sockengång", hvarvid
tillgick så, att den behöfvande efter i sockenstämma
lämnadt tillstånd hade att vistas hos bestämda
hemmansägare en viss tid i förhållande till hemmanets
storlek, vanligen en dag för hvarje seland.

De, som orkade, fingo gå, men de sjuka eller gamla
och orkeslösa fingo skjuts. Då "sockenhjonet" måste
vandra emellan så många platser om året, som det
fanns hemman, så innebar detta naturligtvis ett stort
lidande för dessa arma fattige och kontrollen öfver
vårdens beskaffenhet var ytterst svår för att icke säga
omöjlig att utöfva. Denna understödsform, som
naturligtvis synes oss i vår tid ytterst frånstötande, var då
allmän i hela vårt land och fanns ännu kvar i 70
socknar enligt 1911 års statistik, men år 1915 hade antalet
betydligt minskats, så att det året endast 34 personer
åtnjöto sådant understöd.

Att det icke alltid var oundvikligt att använda
"sockengång" framgår af ett beslut, som i Högsjö fattades
den 1 oktober 1854, enligt hvilket "utfattiga och
sjukliga pigan Märta Lena i Dal skulle få begagna vanlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:59:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hogsjo/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free