- Project Runeberg -  Boken om Högsjö /
227

(1918) [MARC] Author: Arvid Salvén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarpredikan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men ändå är allt detta något, som Jesus kallar det
minsta,

Och hvarföre? Jo därföre, att allt detta är
förgängligt. Solen skall en gång slockna och stjärnorna mista
sin glans. En frostnatt och blomman lutar sin stängel
emot marken; litet rost och mal, och vår egendom
frätes sönder. Och hvad kan för oss kraftigare predika
om förgängelsens värld än den mänskliga storheten,
den vanskliga rikedomen, den fåfängliga äran och död
och graf — allt, allt detta säger oss så otvetydigt, så
kallt, så obevekligt hårdt, att denna värld med all dess
skönhet, dess prakt och glädjeämnen dock är något
litet, — det minsta vi verkligen kunna lita oss till,
något, som icke är värdt vår odödliga andes sträfvan.

Finnes det då något annat, finnes det då något, som
består, när jordlifvets glans och fägring försvunnit och
när vi själfva i lifvets höst känna huru lifsrötterna
skakas af förgängelsens stormar?

Käre åhörare! det finnes såsom en verklighet, en
annan värld, en högre, en oförgänglig värld, i hvilken
vi redan här kunna vinna borgarskap; det finnes ett
andens eviga Gudsrike i oss och omkring oss, och i
denna andens värld hafva också vi en och hvar sin
afskilda plats för att verka — verka i trohet och tro.

Vi lefva alltså i en tvåfaldig värld, och föra därför
en tvåfaldig tillvaro. Den stora frågan, den största
frågan
, är då den, huru skola vi förhålla oss till denna
tveggehanda värld, andens och materiens, i hvilka båda
vi äro kallade af alltings upphof, af vår skapare, af vår
Gud att lefva i och röras.

Vi hafva något talat om denna värld med sin
skönhet och prakt, där hvarje den minsta af sommarens
blommor är ett gudomligt mästerverk, där hvarje
vinterns snöflinga är ett underverk af skaparemakt; vi
hafva också framhållit, huru allt detta jordiska bär inom
sig själft dödens frö — förgängelsen, denna förgängelse,
som i evighetens värld är ett okändt begrepp.

Människoanden, som är af evig natur, är icke nöjd
och kan icke i enlighet med denna sin natur vara nöjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:59:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hogsjo/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free