- Project Runeberg -  Boken om Högsjö /
232

(1918) [MARC] Author: Arvid Salvén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarpredikan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eder, mina vänner, om Guds vilja och kärleken skulle
blifva rådande i världen i stället för själfviskheten och
bitterheten! Huru skulle icke därmed alla de kritiska
och ödesdigra frågor, som innefattas i det namnet:
"våra dagars sociala fråga" lösas, denna sociala fråga,
som rör förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare,
rika och fattiga, män och kvinnor. Det är endast på
den vägen, det ömsesidiga förståendets väg, kärlekens
väg, som dessa timliga angelägenheter kunna lyckligt
ordnas. Genom trohet i det lilla, det minsta, i den
jordiska kallelsen, för så vidt denna trohet är en frukt
af en ansvarskänsla inför Gud, vinnes dock mer än
lösningen af den sociala frågan, hvars råmärken falla inom
denna tidens gränser; genom denna gudsfruktans
trohet vinnes mera — och hvad? Texten säger: det
sannskyldigt goda, som ej köpes för penningar,
samvetslugn, borgerskap i den eviga härlighetens värld,
vissheten om nåd inför Gud. Ett allt försonande skimmer
öfver det mödosamma dagsverkets besvärligheter
hugnar oss då i döden och efter döden gifves oss den
eviga hvila, som står Guds folk åter. Då kommer den
eviga sabbatens ro. Då jordens skuggomhöljda dalar
mer och mer skönjas såsom på afstånd och försvinna
för det i döden bristande ögat, då har du himlen i
sikte och närmar dig dess strand. Hur underbart
skall det icke blifva när du, som så länge drifvits hit
och dit på världshafvets oroliga vågor, en gång får
höra, huru dödsflodens böljor, som brytas mot den andra
stranden, sjunga: "Han gifver sina älskade ro."

Några solhvarf ännu — några svängningar af tidens
pendel och evighetens stora födelsedag bryter in för
att fortgå till lycksalighetens middagshöjd, men aldrig
skall den veta af någon aftonskymning. Huru uppfylld
är icke vår värld af gåtor, som vi aldrig kunna lösa
och som framkalla i våra hjärtan så mycket missmod,
så mycken afund, som förmörkar vår tillvaro här?
För den hemkomne tjänaren skall allt blifva klart; i
Guds ljus ser han ljus. Svårtydda sanningar blifva där
förklarade. Han skall förstå hvarföre hans väg genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:59:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hogsjo/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free