Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedspredikan i Högsjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna i helig beundran öfver hans stilla lugn, öfver
den frid, som behärskar honom och som burit honom i
alla hans upprörda stunder, ja, i själens bittraste strider.
Det är denna frid, som han vill gifva dig, du trötte
och betungade. Han vill också lära dig och hjälpa dig
att lämna allt i din Faders händer, icke i tanklös
maklighet, utan i barnsligt förtroende, i manlig
beslutsamhet och i ödmjuk troslydnad. Att komma till en sådan
förtröstan och tro, det är vägen till den ro, den frid
du söker.
Hos Jesus brytes syndens välde, hos honom skrämma
dig ej det gångna lifvets bittra syndaminnen, ty allt är
förlåtet, och själfva nöden och fattigdomen kunna då
bli medel att föra dig närmare din frälsare och din Gud.
Tvifvel och bäfvande spörsmål rörande
evighetsfrågorna kunna komma, men du vet dock, att dess
lösning ligger innesluten i den eviga faderskärlekens djup,
och i denna visshet skall du finna botemedlet mot den
förut frätande oron i ditt arma hjärta.
I vår text talar vår Frälsare också om ett ok. Ett
ok är ett redskap, så beskaffadt, att med detsamma
tyngden af en börda fördelas lika på den bärandes
hela kropp. Hvilket är då det Kristi ok, hvarom här
talas? Jo, det är Kristi tvingande kärlek. Den, som
i kärlek gifvit sig åt honom, finner det ljufligt att lyda
honom, och han blir förvissad om, att den börda, Herren
pålägger, skall tjäna till vår inre fostran för en högre
värld. Det är hela vår varelse med kropp och själ,
som skall i tjänande kärlek bära oket genom att
fullgöra de plikter, som Gud pålägger. Visserligen kan
det vara svårt nog, men Herren lägger ej tyngre börda
på, än vi kunna i hans kraft bära den. Så skall den
vanmakt, den orkeslöshet, som bemäktigar sig det
tviflande och ångestfulla sinnet, lämna rum för mod
och kraft att kunna bära lifvets bördor på helt annat
sätt än förut. Den förut så nedtyngda och i sinnet
förbittrade människan skall därmed kunna meddela
kraft äfven åt andra trötta och vederkvickelse för andra
sönderslitna hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
