Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
En tår darrade dervid i gubbens hvita
ögon-bår; han altorkade den med handen, och
fortfor:
"Denne min oförgätlige vän bade
nemligen infunnit sig antingen af en händelse
eller för att varna konungen. Emellertid
fick denne så mycken tid på sig, då ban såg
fruktlösheten af allt motstånd, att han kunde
gömma sig under en trappa. Knappt var
detta, på min ädle väns enträgna böner,
verkställdt, förrän Fredrik skyndade till
konungens säng, och kastade sig deruti. Honom
funno nu de sammansvurna, och mördade
honom. Då konung Konrad, sedan allt åter
blifvit tyst omkring honom , framkom från
sitt gömställe och upptäckte Fredriks trohet
och offerdöd, intogs han af den förfärligaste
smärta och vrede. Biskopen flydde och blef
väl ej denna gång ertappad, men likväl
några år senare för en annan illbragd af den
helige fadern degraderad till munk, och dog
straxt derefter af förtviflan. Abboten
deremot blef tillfångatagen, och hans abbotstift,
efter att hafva förlorat alla sina rättigheter,
ådömdt betydliga böter. På det blodet af dem,
som dött för sin konung, ej längre skulle
ropa på hämd, nedrefs det hus, hvarest
brottet skett, och ett kapell uppfördes på samma
ställe af de tacksamma stadsboerna, och
kallades Kungskapellet, i hvilket en munk
bodde, för att läsa själamessor för de mördades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
