Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten stund derefter trafvade båda vid
hvarandras sida, åtföljda endast af en
lid-knekt, på vägen som slingrade sig utmed
Rhenflodens strand. Än undanskymdes
strömmen af kullar och träd, än utbredde den åter
stolt sitt silfverfält, och bar på sin starka rygg
hundradetals fartyg och båtar, hvilka i
orolig verksamhet ilade om hvarandra, såsom
ville de täfla, hvilken först skulle nå den
säkra ankarplats, hvarest man fick smaka
några timmars ro, såsom belöning för dagens
mödor. Med barnslig glädje följde Konradins
blick den närmaste båtens jemna fart, hvilken
vid hvarje årtag strödde omkring sig en flod
af glittrande diamanter; än fästade han sina
ögon på fiskmåsen, som på spända vingar
seglade genom det klara, blå lufthafvet, samt
då och då plötsligt nedsköt i vågen, för att,
lik en korsar, bemäktiga sig det rof hans
genomträngande blick upptäckt.
"Ser du det hvila seglet der vid
horisonten, Fredrik ?" frågade slutligen Konradin,,
afbrytande den enformiga tystnad, hvilken var
en följd af de båda ynglingarnes förstämdhet
efter den sista lilla oenigheten; "är det ej
liksom en svan dykade upp ur böljan ?"
"Alltid har du poetiska liknelser till hands,"
sade Fredrik småleende. "Jag har aldrig förr
sett någon fyrhörnig svan, och mig
förekommer det, att seglet derborta har denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
