Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
stån tia att söka inträde der, emedan detta
kunde, i hennes faders frånvaro, förefalla
misstänkt, isynnerhet som alla hennes steg inom
borgen strängt bevakades. Såsom tecken att
hon var allena, skulle hon sjunga endast en
viss vers af den omnämnda balladen, hvilken
någorlunda passade in på deras ställning.
Tillika visade hon honom till byn på andra
sidan om borgen, hvarest han kunde få en
vägvisare.
Hvem var gladare än Konradin! Äfven
hade han, med vägvisarens tillhjelp, ej hunnit
långt i skogen, förrän jagthorn på alla håll
rundtomkring honom skallade, och knappi
hade han besvarat appellen, förrän Fredrik
framkom till stället, alldeles uttröttad af
eftersökning, snart åtföljd af hela det öfriga
jagtsällskapet, som på spridda håll spanat efter
honom. Konradin hann dock att förut med
en frikostig skänk hemsända vägvisaren, på
det ingenting måtte förrådas, och anförtrodde
sitt äfventyr åt Fredrik, så snart ban blifvit
allena. Högst förnöjd, ropade denne: "Nu
har du då ändtligen en gång blifvit
förnuftig !" och omfattade med största värma
framgången af sin väns kärlek.
Man kan lätteligen tänka sig, att
Konradin ej underlät att, under hemlighetens slöja,
som förlänade ett nytt behag åt denna
romantiska kärlekshandel, som oftast infinna
sig midtemot den sköna Gonstantias fönster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
