Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 —
"Stå upp, gubbe! Hvem är du?
Hvarifrån kommer du?"
"Nej, nej, låt mig ligga här vid edra
fötter, väta edra händer med mina tårar! En
sådan glädje har ej på tolf år vederfarits mig,
gamle man. Har ni aldrig hört er moder,
drottning Elisabeth, omtala en gammal
väpnare, som troget tjenat hennes förste gemål,
konung Konrad, alltsedan hans barndom, och
åt hvilken den glädjen många gånger var
förunnad, att få gunga er på sina armar? Har
hon aldrig nämnt Berthold?"
"Berthold? Jo visst, och du skulle vara
den gamle, trogne tjenaren, hvilken vi alla
ansett död?"
"Känner ni er fars, konung Konrads,
hand-stil?"
"Ja, ganska säkert."
"JNa väl, se här en relik, den dyrbaraste
jag eger, hvilken ej ett ögonblick lemnat
mig sedan den förfärliga stund, då jag
tillslöt min konungs och herres ögon/’
Vid dessa ord framtog gubben ur en
skinnpung, hvilken hàn bar i ett band omkring
halsen, ett litet pergamentsblad, som
genom tidens åverkan blifvit fullkomligen
mörkgult, och öfverlemnade det till Konradin.
Denne öppnade det med ifver, kunde ej
afhålla sig ifrån att kyssa de välkända
dragen, och läste;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
