Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
"Förgifta er, nådigste herre, omöjligt! Då
har ni aldrig känt konung Manfred. Det
var en ädel och god furste; tro en gammal
tjenare, han var icke i stånd dertill."
"Var, säger du?"
"Ja; ty han står nu inför alla konungars
Konung."
"Min Gud, hvad säger du, gubbe: är ban
död?"
"En hjeltes död!"
"Och dessa herrar ?"
"Äro flyktingar, men vilja ej yppa sina
namn eller sitt stånd, innan de veta om de
hafva något bistånd alt påräkna af dig, prins
Konradin, eller de dina."
"Följ oss, redlige Berthold; jag har mycket,
mycket att fråga dig," ropade Konradin,
kastade sin ena arm om hertig Fredriks lif,
fattade gubbens hand, och lemnade
borggården.
I ett torn af den vidlyftiga borgen bebodde
de båda prinsarne tvenne små rum. De
smala fönstren, med sina otaliga, aflånga rutor,
infattade i bly, och ännu mera de vidpass
halfannan aln tjocka murarne tilläto knappast
någon solstråle intränga i dessa fuktiga,
osunda nästen. Väl syntes väggarne öfverdragna
med tjocka, virkade tapeter; men dessa voro
fästade endast upptill, och fläktade fram och
tillbaka vid minsla luftdrag. De enklaste
möbler, en stor säng, elt bord och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
