Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan Konradin och Berthold, liksom ville
han säga: "’Skulle något anslag vara i fråga
emot ditt lif, Konradin, skall han först taga
mitt." Konradin , som bemärkte detta ,
tryckte leende hans hand, och Berthold började:
"Sedan jag tillslutit min ädle konungs och
herres ögon, var hela verlden mig likgiltig.,
jag önskade endast att, så snart som möjligt,
få följa honom; och som ni, nådige herre,
då endast var två år gammal, trodde jag
mig ej på länge kunna vara er till någon tjenst.
För att således ånyo få störta mig i
krigets vådor, och likväl tjena under en
Hohen-staufen, stred jag under er farbrors, konung
Manfreds fanor, och har aldrig hört sägas,
alt han talat om er annat än med aktning.
Att han velat mörda er, min prins, tyckes
derföre vara alldeles oförenligt med hansmilda?
för allt skönt och godt öppna sinne."
"Besynnerligt! jag vore nästan färdig att
tro detsamma," inföll Konradin; "men
fortfar."
"Ej långt derefter hade jag, under en liten
skärmytsling, tillfälle att rädda en af hans
morbröders, grefve Galvano Lancias lif, och
denne tog mig derföre till väpnare hos sig.
Med honom har jag troget följt i alla krig,
tilldess detta olyckliga fälttåg började, som
skulle omstörta hela det neapolitanska riket,
och begrafva dess konung under sina ruiner."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
