Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - VI. Beslutet (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 127 —
axlarne låg kastad en lika bräm, hvilken fö
enade sig vid lifvet och nedgick ända till den
förra, men dock ej till samma bredd. Ett
bredt silfverbälte sammanhöll den, och
undan de hängande klädningsärmarne, af
samma slags tyg som klädningen, framskymtade
andra af silfverskir. En hög, tveklufven
hufvudbonad af samma färg, äfven bebrämad
med hermelin, och från hvilken baktill
nedföll en med silfver rikt broderad slöja,
förlängde prinsessans behagliga figur. Då man
såg dessa båda varelser i de mest
behagfulla rörelser än sväfva vid hvarandras sida, än
kretsa om hvarandra så fort, att de bjerta
färgerna på deras kläder omgåfvo dem endast
som med en regnbåge, trodde man sig
försatt i ett fe’slott, der man skådade någon
orientalisk skalds rikaste inbillning
förkroppsligad, eller någon af sina skönaste drömmar
förverkligad; med ett ord, man tyckte sig
vara i ett förtrollad t slott, samt att det var
andar man såg framför sig. Också återhöll
nästan hvar och en af gästerna omedvetet sin
andedrägt, för att ej störa den graflika
tystnad, hvilken herrskade i den vida salen, och
sjelfva musikanterna voro flera gånger nära
att komma af sig. Slutligen, då Konradin
knäböjde, och prinsessan, omfladdrad af sin
slöja, såsom af lätta silfvermoln, sväfvade
omkring honom i allt tätare kretsar, och
slutligen sjönk i den lyckliges famn, då gaf dc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
