Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - VI. Beslutet (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
förtärande passion, ärelystnaden, med alla
dess lockelser, dess falska förespeglingar."
Ä’Af min Constantia trodde jag mig
åtminstone ej blifva till den grad misskänd! Må
alla andra menniskor taga det för ärelystnad,
blott din tro och mitt samvete frikänna mig.
Din kärlek är min högsta sträfvan på denna
jord."
"Och ändock vill dü skiljas ifrån mig —
och det då hymens helgade band snart
skulle oåterkalleligt förena våra öden?"
"Äran kallar mig, och för denna måste
man försaka all jordisk lycka/*
"Äran, säger du, hvad är denna annat, än
ett kallt bländverk, ett tomt hjernspöke?
Hvarföre då bortkasta verkligheten, för att
gå ett ovisst öde till mötes? Tänk dig, min
Konradin, huru sälla vi skulle vara, alt,
lefvande endast för hvarandra och våra
med-menniskors lycka, tillbringa vårt lif stilla
och fredligt, i skötet af dessa sköna dalar,
och slutligen, välsignade af tusentals likar,
hvilkas lott vi förljufvat, hvilkas sorger vi
lindrat, hand i hand öfvergå till en bättre
verld."
"Håll upp, håll upp, min Constantia! Du
vill då göra mig skilsmessan alltför bitter.
Jag svär vid den högste Guden, vore ej mina
afsigter rena, befriade fiån all låg ärelystnad,
skulle jag aldrig företaga detta tåg. Och
likväl måste jag erkänna, att jag hyser en sådan i
HoJienstaufen. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
