Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - I. Den första Helsningen (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 —
skap. Men plötsligt mörknade himlen, och
då Konradin såg sig omkring, befann han sig
alldeles ensam, omgifven endast af svarta,
lodräta klippväggar, på hvilkas högsta spetsar
blott ett matt, rödt sken af den förmörkade
solen återsludsade. Denna fullkomliga
enslighet blef ännu mera fasaväckande genom
de nedstörtande bäckarnes brusande, hvilka
nästan döfvade hans öron, genom stormens
tjut, som nu tilltog och i långt uthållna
sor-getoner hven genom bergspassen,
trädlop-parnes sus och roffoglarnes genomträngande
skrik, hvilka, uppskrämda af det annalkande
ovädret, uppsökte sina gömställen. Allt detta
utgjorde tillsamman en sinnesförvirrande
af-grundsmusik. Konradin framträngde likväl
med möda åt den nejd, hvarifrån han
emellanåt, då stormens tjutande något eftergaf,
trodde sig höra sina vänners rop. Nästan
förblindad af den kringflygande, upprörda sanden
och snöyran , störtade han blindt framåt, då en
stark röst plötsligt ropade elt dundrande:
"Stanna!" Han såg upp och blef med
rysning framför sig varse en jättestor
stengetsjä-gare, med mörklagdt ansigte samt tjockt,
ki ’usigt skägg; men oaktadt det ringa
afståndet, kunde han, i anseende till den
tilltagande skymningen , endast otydligt urskilja honom.
’Hvad vill du mig?" stammade Konradin
knappt hörbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
