Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - III. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —
riddare och legoknektar får veta, att
penningbristen och armodet här i Verona äro så
stora, att mången sett sig nödsakad sälja sin
häst, ja, sina vapen, lör att få medel till
hemresan. Endast detta grämer mig."
"Gode Konradin, huru ljuft måste det
icke vara, att veta sig mor till en sådan son!"
utbrast Fredrik, omfamnande sin vän, och en
sällsam syn, en tår, darrade i hans Öga.
"Hvad , vill äfven du skämma bort mig
genom smicker?" utbrast Konradin med en ton
af lätt förebråelse. "Du, om ingen annan,
tänkte jag, skulle åtminstone vara uppriktig."
"Det är jag äfven; kan du ett ögonblick
tvifla derpå?" svarade Fredrik, med till
hälften vredgadt utseende.
"Nej, nej, förlåt mig," började Konradin;
men i detsamma afbröts de båda vännernas
samtal af ett buller utanför salen, vid det
de framför dörren postande hillebardiererna
skyldrande stötte sina bardisaner mot
stengolfvet , dörrarne sprungo upp, och hertig
Ludvig af Bäjern samt grefve Meinhard af
Görtz inträdde.
Vid åsynen af dem uppsteg Konradin genast
och gick emot dem. — "Hvad vill det säga,
dyre fränder? J ären jernklädda från
hufvud till fot, och härens afmarsch var ju,
efter beslutet i vårt senaste krigsråd, ej utsatt
förrän om några dagar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
