Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IV. Återseendet (1268)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkmassan i de högljuddaste jubelrop. Då
saktade ban ridten, och helsade vanligtåt båda
sidor. Längst bort höjde sig nu ett moln af
damm. Vid denna åsyn tryckte Konradin
spor-rarne i sidorna på sin häst, och skyndade i
ohejdad fart framåt Mutrone. Såsom ett diadem
af juveler på naturens panna, gnistrade de
Li-guriska Alpernas spetsar, hafvets blå,
omätliga yta syntes till venster, och midt framför
Konradin låg det bergiga, men dock
grönskande landskapet, hvarigenom vägen i
tusende krökningar slingrade sig. Men nu vältrade
sig dammolnet Allt närmare och närmare,
och slutligen kunde man urskilja en enskild
ryttare, hvars ljusblå vapenrock mildrade
glansen af den silfven ustning han bar, med
lösa tyglar spränga långt framför de massor
af rytteri, hvilka allt tydligare utvecklade
sig ur dammkolonnen. Det var hertig
Fredrik af Österrike, som lyckligt fört dem
öfver Alperna till Varese, och sedan genom
Lu-nigiana strandvägen hit. På en gång
kastade sig båda ynglingarne af de frus-tande,
lÖddriga stridshingstarne; på en gång störtade
båda i hvarandras armar, hårdt, så att
harnesken klingande sammanslogo. Länge
hördes endast deras döfva snyftningar; men
slutligen förmådde Konradin genom tårarne
framstamma: "Nu skall intet mera skilja oss åt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
