Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - V. Spådomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226 —
tag hit min mitra," sade han med lugn
fattning; "vi vilja sjelfva med egna ögon
öfvertyga oss om sanningen af denna uppgift."
Och stödd på de båda kardinalernas armar,
aflägsnade han sig långsamt.
Med yttersta möda uppkommen i ett torn,
som vette utåt slätten, varseblef han långa
linjer af blixtrande vapen, hvilka rörde sig
framåt bredvid hvarandra. Tätare massor af
välberidna ryttare drogo, under jublande skalf
af trumpeter, härpukor och krumhorn,
liksom hånande, förbi stadsportarne, och långt
framför alla andra sprängde tvenne riddare,
hvilka man, den ene på sin svarta och gula,
den andre på sin blà och hvita hjelmbuske,
lätteligen kunde gissa vara den unge
konungen och hans vän. Förfärade trängde sig
vid denna syn alla andliga eller till påfliga
hofvet börande embetsmän omkring den
helige fadern. Sjelfva den modige kardinal
Malabranca bleknade; men påfven sade lugnt,
vändande sig till den försagda skaran:
"Frukten ej; ty alla dessa bemödanden skola uppgå
i rök, dessa stolta riddare förskingras såsom
agnar." Och åter betraktande de båda
vännerna, hvilkas fladdrande fjäderbuskar ännu
syntes, tillade han: "Dessa äro offer, hvilka
låta föra sig till slaktbänken."
Konradins mening var dock blott att
skrämma den helige fadern: ty han höll det icke
för rådligt att våga tid och menniskor vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
