Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VI. Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 257 —
ä går ej vågade möta oss på öppna fältet,
hvad vi förmå. Låt icke ert mod nedslås af
den syn vi nyss åskådat. Tvärtom, låt oss
förtjena vår middag; den tillredes nu i fiendens
läger, och der ämna vi äfven intaga den; är
det ej så?" — Ursinniga hurrarop skallade
från alla skarorna, och hären ryckte i god
ordning ned på slätten.
Ännu sof konung Carl af Anjou, en följd
af den nattliga ansträngningen. Då man
ändtligen måste väcka honom, och han slutligen
fullt väpnad utträdde i tältdörren,
förskräcktes han öfver de fiendtliga massor af krigare
han såg framför sig» — * Huru stor kan
fiendens styrka vara?" frågade han den bredvid
honom stående Alard de S:t Valery.
"Omkring 9000 man," svarade denne.
"Och jag har på sin höjd 6000," ropade
Carl nedslagen,
"Derföre måste du äfven, herre konung,"
invände S:t Valery, "om du vill besegra dem,
använda mera konst och list, än våld."
"Nå väl, jag öfverlemnar hela anordningen
af min här åt dig, Alard; men kora ihåg,
milt och de minas öde ligger nu i dina
händer."
"Min konung, intet Ögonblick skall denna
tanke lemna mig," svarade S:t Valery, djupt
nedböjande hufvudet, så att de svajande
hjelmfjädrarne nästan vidrörde stridshingstens
Uohenstaufcn» 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
