Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VI. Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 261 —
fällda öfver sin anförares död, hvilken de
flesta, emedan han haft nedsläppt visir, tagit
för konungen, råkade hans skaror snart i
förvirring, och följde, efter ett kort
motstånd, Proven^alernes exempel.
Vid denna oförmodade utgång af striden,
förmådde Carl af Anjou, som från sitt
bakhåll åskådat allt, ej återhålla sin förtviflan.
Han gaf genast befallning till anfall. Med
tårar af raseri i ögonen, red han fram till S:t
Valery, och utfor: "För allt detta har jag
att tacka dig och dina råd, förbannade
gråskägg!"
"Stilla er, min konung, ännu är intet
förloradt," svarade denne lugnt.
"Hvad, intet?" ropade Carl, som för
smärta och vrede knappast förmådde uttala ett
enda ord. "Hvad, intet, säger du,
förrädare? Är det ett intet, att två tredjedelar af
min här ohjelpligt är slagen? Nej, det är
dåraktigt, ja, skändligt, att äfven endast ett
ögonblick längre overksam åskåda de minas
nederlag. Jag har redan gifvit befallning till
uppbrott."
"Vid allt hvad heligt är, besvär jag er,"
ropade S:t Valery, och fa!tade med
jättestyrka konungen vid armen, "ej ett steg längre!
Då först är allt oåterkalleligen förloradt, ej
genom mitt, utan genom ert eget
förvållande,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
