Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VI. Slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Pisa och flera andra af härens höfdingar
sågo dagens öde oåterkalleligen afgjordt,
rådde de honom att bevara sig och sina
krigare for en ny strid, och att genom flykten
undandraga sig död och fångenskap.
Konradin hörde intet; han ville blott ånyo störta
in på fienden, för att söka döden eller seger.
Förgäfves sökte sjelfva Fredrik af Österrike att
öfvertala honom; förgäfves hviskade Diephold
några rörande ord i hans öra. Hans föresats
var orubblig att segra eller dö. Då fattade
de förutnämnda höfdingarne ett förtvifladt
beslut, togo honom emellan sig och förde
honom nästan med våld från slagfältet.
Nu ville äfven Fransmännen förfölja och
plundra; men, försigtigare än Tyskarnes
anförare, höll S:t Valery dem tillsamman på
det ställe, der de förra stått; ty ban anade, att
ännu ej all fara vore öfverstånden. Henrik
af Castilien, som emellertid alltför långt
förföljt Provencalerna, och derpå intagit sjelfva
det fransyska lägret, hyste, då ban från
höjderna vid Antrosciano såg nedåt Scurcola,
ej minsta tvifvel, att ju alla fiender voro
förskingrade, och att Konradin stod segrande i
sitt läger. I denna mening sade han några
glada och vältaliga ord till sina följeslagare,
och derpå ryckte de framåt, för att förena
sig med sina segrande stridskamrater. Men
då de kommo närmare den fordna
lägerplatsen vid Scurcola, syntes dem i början myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
