Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingarne^ daggdropparne glänste såsom
tusentals diamanter i det fuktiga gräset, på de
gröna bladen, och foglarne började, den ena
efter den andra, alt uppstämma sina
morgonhymner till den Allgodes lof, först svagt,
såsom rädda att afbryta den högtidliga
tystnaden, sedan allt starkare och starkare,
såsom klappade hjertat modigare,
tacksammare i deras bröst. Äfven våra vandrares
hjertan vidgade sig, och hoppet böljade åter
lifva de nedslagna sinnena. På ett af de
skyhöga berg, hvilka bildade sidorna af en
leende dal, höjde sig den stolta borgen, hvars
murar endast tycktes vara en fortsättning af
den branta klippa, hvarpå den låg.
Morgonrodnaden omgaf dess rödaktiga murar såsom
med ett rosenskimmer, och de första
solstrå-larne speglade sig i dess blänkande tornspiror.
På båda sidor om den branta klippväg, som
ledde ditupp, utströmmade tusende vällukter mot
dem från fikon-, mandelträd och oranger,
under det lagerns och cypressens skugga
skyddade dem för den hastigt tilltagande värman. I
förtröstan på den drägt de buro , nalkades
flyktingarne borgen, från hvars tinnar nu långa,
Utdragna toner skallade från den vaksamme
tornväktarens born, hvilken upptäckt dem i
samma ögonblick de utträdde ur skogens
dunkel. Vindbryggan var uppdragen. Snart
var-seblefvo de dock , på andra sidan om
densamma, ett gubbhufvud försigtigt utblicka genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
