Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 262 —
5’Nå väl, oförnöjde, så tag då äfven Ponte
Fragneto!" ropade kardinalen.
En blixt af glädje, en helvetisk glädje,
uppflammade i Frangipanis ögon; men ban
under kufvade den genast och fortfor, i det ban
uppsteg och nalkades dörren.
"Äro edra anbud så torftiga, så torde ni
behaga genomsöka min borg; låt se, om ni
vinner mera derpå!"
"Var då ej så het, gode riddar Giovanni,"
sade kardinalen och uppstod äfven.
"Formi-cola får då äfven inbegripas i lösen; men, vid
Gud, längre sträcker sig ej min fullmakt."
Frangipani, som fruktade att bågen kunde
brista, om ban spände den högre, trodde nu
det vara tid att gifva efter. "Men hvad skall
verlden säga härom?" började han i en
ödmjukare ton.
"Att nöden ej har någon lag, att ni blifvit
tvungen. Se så, inga invändningar vidare.
Följ mig," sade kardinalen och släpade den
för syns skull motsträfvande med sig.
Men knappast voro de inkomna i den sal,
der fångarne förvarades, förrän ett
genomträngande rop mötte deras öron. — "Släpp
mig, jag måste in, jag måste in, för att tacka
honom!" ropade en späd röst, och blek, men
med ett hemskt leende på läpparne, instörtade
Agnese, åtföljd af sina fruntimmer, hvilka,
med tårarne i Ögonen, förgäfves sökte hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
