Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 283 —
henne tillbaka. Hon tycktes blott hafva ett
enda mål för ögonen. Hon trängde sig fram
till sin far, föll honom om halsen, och
tackade honom i de mest rörande ordalag för
Konradins frälsning. En rysning genomlopp
väl den stenhårde mannens hela kropp vid
dessa ord; men han tillskref dem intrycket
af någon dröm, hvilken förmodligen ännu
utöfvade sitt inflytande öfver henne, och sade
derföre så mildt han förmådde:
"Han, den så kallade konung Konradin, är
ju ännu här, min Agnese; der står han ju."
"Hvar?" ropade hon och framstörtade till
det ställe Frangipani anvisade. Vid
Konradins åsyn syntes hon ett ögonblick
obeslutsam, for med handen öfver pannan, men
sade derpå, i det hon, med onaturlig glädje i
blick och åtbörder, återvände till fadern: "A
nej, du vill bara narra mig, och det är ej
beskedligt. Han är längesedan borta, jag vet
det alltför väl, och dig har jag att tacka
derföre, som ej lät förfölja honom." — Och hon
började åter med sina sönderslitande
tacksamhetsbetygelser. Hvarje ord var såsom ett
dolkstyng i faderns bröst. Han insåg nu den
förfärliga sanningen. Den späda blomman
hade fallit för stormens il, hennes förstånds
ljus var släckt. Men denna hans rörelse
varade blott ett ögonblick. Väl kämpade några
minuter faderskänslan en hård kamp i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
