Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VIII. Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 299 —
Konung Carl af Anjou, hennes ende, rättrogne
son , har begärt den helige faderns utlåtande
öfver denne yngling, som, oaktadt alla
varningar, oaktadt den bannstråle den helige
fadern slungat öfver hans hufvud,
framhärdat i sitt ogudaktiga uppsåt. Här är hans
breve." —Han framtog nu undan sin talar ett
pergamentsbrefmed stort, vidhängande sigill,
och öfverlemnade det vördnadsfullt åt
konungen. Denne bröt det och gaf det till
uppläsning åt sin bakom honom stående
handsekreterare, som studsade tillbaka, då han
Öppnade det. Hela församlingen var i spänd
väntan. — "Nå, får man böra innehållet?"
började Carl. Darrande läste bandsekreteraren
följande ord, skrifvelsens bela innehåll:
"Konradins lif är Carls död, Konradins död Carls
lif. Fulcadius Grossus!"
En rysning genomgick alla domrarnes
leder, "Hören J," ropade Carl med triumferande
röst, "äfven den helige fadern biträder vår
mening. Tveken J ännu?"
Likväl hade ej mod och hopp om
framgång vikit från några redliges sinnen. S:t
Yalery uppstod och bröt den förtrollning
de sistnämnda orden åstadkommit, i det
ban började: "Nej, herre konung, jag, för
min del, tvekar icke ett ögonblick att
uttala min tanke. Konradin har blifvit
tillfångatagen i Öppen strid, och eger
således rätt att behandlas såsom andra fångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
