Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IX. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelset, slog ett ljussken bländande deras öga,
muren liksom tycktes öppna sig, en ofantlig
qvadersten vände sig ljudlöst på sina gångjern,
och Carl af Anjou, åtföljd af en mängd
krigare med facklor, stod framför dem.
"Guds död," ropade han med dundrande
stämma, "det var i sanning hög tid, att jag
kom. Men tror ni då, att jag är så
oförsig-tig och insätter er i ett fängelse," fortfor han,
vänd till ynglingarne, "der jag ej kan bevaka
hvartenda af edra ord, edra minsta steg ? Anser
ni mig för en sådan narr, ha, ha, ha!
Fängs-len de djerfve, hvilka försökt detta
nidingsdåd!" ropade han , pekande på stallmästaren
och flickan. "Men voro de ej trenne?"
fortforhan. "Leten upp den tredje!" Men oaktadt
allt sökande, stod denne ej att återfinna. Med
en gnista hopp i hjertat, som ännu uppehöll
dess krafter, hade Diephold genast, skyddad
af mörkret, smugit sig bakom de inträdande
genom dörren till vaktrummet, och obemärkt
hunnit den öppna porten. Ett ögonblick
derefter befunno sig åter de båda numera
ännu olyckligare ynglingarne i det
förskräckligaste mörker, för att, om möjligt,
bort-sofva de få timmar dem ännu återstodo att
lefva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
