- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
4

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Kölden och väntan gjorde både djur och människor
otåliga. De förra tuggade betslen och skrapade med
hofvarne, de senare stampade hårdt på marken och
utbytte sins emellan med låg röst några harmsna ord
öfver den starka kölden och det långa dröjsmålet.

»Hade jag,» sade en ung sven med långt, mörkt
hår, som böljade ned öfver hans axlar, och hans
mörka ögon glänste fram under en låg hufva, som
hängde ned vid ena sidan och var kantad med
pälsverk, »en så ung och fager husfru, som herr Sune
Erengislesson, din husbonde, Tyrgils, då droge jag
knappast ut på jakt^ när mina grannar manade mig
därtill — jag stannade hemma hos henne.»

Den, som blifvit kallad Tyrgils, var en något
äldre man; han svarade nu leende: »Hon är vän, fru
Holmfrid Ingemarsdotter, men likväl, Johan, älska män
icke lika mycket kvinnogiam som manliga idrotter.»

»Säg mig, Tyrgils,» fortfor den förste svennen,
»är eder husfru lika munter, som hon är vän? Då
jag såg henne sist i mässan, tycktes hon vara tung
till sinnes.»

Då Tyrgils skulle svara, drog han på orden,
liksom hade han tvekat emellan sin önskan att
meddela sig med den yngre vännen och den
förbehåll-samhet, som han möjligen borde iakttaga gent emot
honom i det, som rörde hans herre och dennes hus.
Slutligen tog den första känslan öfverhanden och han
utbrast:

»Förr var fru Holmfrid glad såsom lärkan om
våren. Hon var knappast femton vintrar gammal, då
hon kom från Askaby kloster och var herr Sunes brud
och vände åter till Jämjö.»

»Jag förstår granneligen,» sade Johan, »hon var
glad att komma åter till sitt odal och slippa kloster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free