- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
6

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

sten. »Tör hända har du rätt. Herrar, som äga en
ung husfru, borde icke så ofta draga på jakt. Det
är fyra år, sedan fru Holmfrid kom hem till Jämjö
— fyra långa år. Barnet har blifvit kvinna under
den tiden. Herr Sune drager ofta på jakt^ det borde
han icke göra. Långt mindre borde han rida på
gästning till sina fränder i Västra Götland eller töfva
i månader vid konungens hird. Det är icke klokt.»

Tyrgils ryckte till, en hand lades på hans
skuldra. Bakom honom stod herr Sune till Jämjö. Hade
han hört, hvad som yttrades? Svennen kastade en
skygg blick på hans ansikte, men mörkret hindrade
honom från att se, hvad uttryck låg däröfver. Han
lät hästen svänga om, och herr Sune sprang i sadeln
med ens. Det öfriga jaktföljet gjorde likaså,
sven-nerna skyndade att följa dem, och hela skaran satte
sig i rörelse mot Stensö.

Det var ett muntert sällskap, som så red ned
utför Kolmårdens branter och öfver den fasta isen
till Bråvikens södra strand. Man glammade och
förtäljde under skämt och skratt hvarjehanda små
händelser, hvilka tilldragit sig på jakten, och dessa
framkallade i minnet föregående jakter och äfventyr.
Stundom förde någon af jägarne sitt horn till munnen och
blåste en lustig fanfar. Så kom månen fram och
trådde sina silfverstigar öfver de glänsande snöfälten,
och det vardt nästan ljust i skogsbrynet och på isen
nedanför, medan däremot den djupa skogen med sina
mörka klyftor fortfarande höljdes i dunkel. Öfver
Bråvikens frusna yta flammade norrskenet upp, när
den muntra skaran hunnit dess strand. Man såg
tvärt öfver isen eldskenet från Stensö, där blossen
voro tända så väl i borgstugan som i högtidssalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free