- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
12

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

de vänaste han någonsin skådat. Han började att
söka hennes sällskap och gilja till hennes gunst, och
hon upptog hans närmande med ett slags yänhg köld,
tycktes det honom.

Och så drog han ut på jakt. Han visste ej, att
den fagra Holmfrid i frustugan bland sina tärnor
tänkte på honom och önskade önskade, att han
vore där hos henne, att han varit mindre höfvisk och
mera eldig, att han tagit henne i sina armar i stället
för att ridderhgt hälsa henne och med hennes
yttersta fingerspetsar i sin hand föra henne in i
gillessalen, där det alltid var så många, sorn stodo emellan
dem, ehuru de voro makar.

Herr Sune Erengislesson erfor ock stundom ett
begär att göra detta, att föra sin unga hustru till ett
ställe, där det funnes blott de två, att sluta henne i
sin varma famn och trycka sina läppar mot hennes
åter och åter. Men huru skulle hon väl upptaga
detta? Och så hade han med ens märkt, att fru
Holmfrid tycktes undvika honom. Då han kom in i
rummet, syntes hon besvärad, nästan rädd.

Denna dag hade han lyssnat till svennernas
samtal. Johans ord om, att denne i herr Sunes ställe
icke skulle draga ut på jakt, satte hans blod i
svallning. Han ville rida hem. Oväntad skulle han
komma till sin väna husfru. Han skulle ridderligt
böja sitt ena knä och hälsa henne. Men sedan skulle
han slå sina armar om henne, hans hufvud skulle
hvila mot hennes barm, han skulle kyssa hennes
panna och kinder och läppar. Hon tillhörde ju honom.

Han gaf sin häst lösa tyglar, och denne for af
genom den kända näjden. Ingen gaf akt på honom,
enhvar af sällskapet upptogs af tankar på jakten och
det gille, som därefter skulle följa. Äfven han läng-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free