- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
13

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

tade efter en fest, han ville berusa sig och frossa i
kärlek.

Där skymtade nu Jämjö. Mörkt och dystert låg
det framför honom. Alla hade säkert gått till sängs.
Sofve väl älven Holmfrid? Drömde hon då om honom?

Han red fram mot den lilla porten och tänkte
just låta sitt horn ljuda, då porten «akta vände sig
på sina gångjärn. Ett kvinnohufvud syntes spana
genom den öppnade porten. Var det Barbro, som
Holmfrid sändt att speja efter honom? Han höll in
sin häst i skuggan af ett träd. Så blef en man
synlig, ett par plankor skötos behändigt öfver vallgrafven^
och några hviskande ord utbyttes. En häst leddes
varligt öfver plankorna, mannen svingade sig upp på
hästen, hälsade kvinnan och red i galopp därifrån.
Hästen var hans husfrus eget mjölkhvita sto.
Hvil-ken af tärnorna vågade låta någon annan än
ägarinnan rida den hästen? Åh, Barbro, den fräcka Barbro!
Sune hade aldrig rätt kunnat lida denna mö, hans
husfrus gunstling och kammartärna.

I ett språng var han af hästen och öfver
plankorna, hvilka lågo kastade öfver grafven. Han
fattade med ett kraftigt grepp om kvinnans arm. Hon
stod där och såg efter mannen, som ridit bort, och
märkte ingenting, förrän den sistkomne så våldsamt
gripit uti henne. Hon gaf till ett litet utrop. Det var
nära, att han gjort detsamma. Alla helgon, det var
ju Holmfrids röst^

Hon stod inför honom, vän som alltid — han
såg det i månljuset. Det guldskimrande håret föll
ned i rika vågor öfver kappan, hvars hätta glidit ifrån
hennes hufvud. Sune flämtade efter andan.

»Hvem var mannen, som red härifrån på din egen
häst, fru Holmfrid?» sporde han i en hes hviskning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free