Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
»Hvem han var? Densamme, som han är och
som han blir,» svarade hon med en trotsig kastning
på sitt hufvud.
»Hans namn?» sporde Hmie ännu hårdare.
»Det är hans eget, och jag kan icke gifva dig det.»
»Jag vill veta det.»
Hon teg.
»Jag vill, hör du.» Han skakade henne.
Hon drog sig ifrån honom, det låg harm i
hennes rörelser, men hon mälte ingenting.
Hon var så bedårande fager i sin harm, och han
kände ett ögonblick en önskan att draga henne till
sig, taga henne på sina armar och bära henne in i
borgen. Hon var ju hans, hans väna husfru.
Men så öfverväldigade honom den tanken, att
denna kvinna bedragit honom. Denna tanke tände
en eld i hans blod och kom honom att sjuda af vrede.
All besinning var nu borta. En hustru, som
bedrager sin herre — en hustru, som lämnar sin egen häst
åt en man, hvars namn hon icke vill nämna, det är
en kvinna, som brutit sin äktenskapliga trohet — en
kvinna utan skam, och med henne bör man förfara
utan skonsamhet, såsom lagen bjuder — den där
västgötalagen, som han så väl lärt sig från ungdomen.
Och herr Sune drog sitt svärd och skar af fru
Holmfrids gyllene hår med ett raskt snitt. Hans starka
hand slet af henne kappan, den gifta kvinnans
hedersdräkt, och han skar upp hennes klädnad på ryggen,
och. han stötte ut henne utan skydd mot kölden i den
kalla vinternatten. Och hans mun uttalade den
lagenliga formeln, hvarmed en man förskjuter och
förbannar sin otrogna hustru och låter henne gå från
»bo och boslott».
Då han grep henne i håret och skar af det, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
