Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Stensö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
len och de rågade faten, allt under samtal med
gästerna.
Tiden gick. Efter en tämligen lång stunds
förlopp hördes slutligen ett horn utanför porten.
Regiarne drogos ifrån, och på borggården ljöd hästtramp.
Därpå kom en man med kraftiga steg uppför trappan.
Dörren öppnades, och herr Sune Erengislesson inträdde
i salen med frost i hår och skägg. Han välkomnades
af lifliga utrop, hälsningar och frågor, och han
besvarade dem, under det att ett bistert löje krusade
hans mun, och det djupa vecket emellan ögonen
utjämnades icke.
»Hvar jag varit, gode vänner?» sade han i
vårdslös ton. »I skogen. Min häst skyggade, kastade åt
sidan och for af mellan träden. Jag hejdade honom
snart, men då hade jag tappat spåret efter det öfriga
följet. Månen har en underlig förmåga att visa
nejden annorlunda, än den är vid full dager. Jag
visste icke, hvar jag var, och först om en stund fann
jag vägen. Det är bitande kallt,» anmärkte han, och
en rysning syntes genomfara hans kropp, »och jag
var icke litet glad, när jag såg ljus lysa emot mig
från Stensö.»
»Välkommen till drycken, frände!» ropade
värden. »Din fostersyster kredensar dig bägaren. Och
sitt nu ned och låt maten smaka dig!»
Sune satte sig ned vid husfruns sida, såsom
platsen anvisades honom, och fru Ingrid lade själf för
honom väldiga stycken af salt fläsk och elgbringa.
Hon förde också småleende en silfverbägare till sina
läppar och kredensade drycken. Munterheten steg
ännu mer efter herr Sunes ankomst, men själf var
han tyst, tömde bägaren i ett enda drag och stirrade
framför sig, utan att mäla någonting.
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
