Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I köpstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6Ö
biskopen, att han sänder bort några af sitt folk och
låter den stackars sjuka ligga i ro på loftsburet.»
»Nej, det tillåter jag alls icke,» sade magister
Nicolaus. >>Jag vill icke, att biskopen försummas för
en kringlöperskas skull, som måhända begått något
brott och flytt undan följderna för sin gärning, då
hennes fränder icke velat gifva böter.»
»Hon är ingen förbryterska,» sade fru Margareta
ifrigt.
»Huru vet du det?» sporde hennes man. »Du
vet ju icke allS;, hvem hon kan vara.»
»Nej visserligen icke. Men ett vet jag. Hon är
utan skuld, det ser jag på hennes ögon — sådana
stora grå ögon, som likna Folkungarnes.»
»Just troligt, att en af den släkten stryker
omkring landet, ensam och i sönderslitna kläder. Själfve
konung Knut är ju af deras stam, och ingen släkt
öfvergår deras i makt och rikedom. Men se där går
borgmästar Eskils Elsa! Det är en klok och tystlåten
flicka, och huset är rymligt. Henne sänder Vår Fru
själf. Jag skall ropa in henne.»
Fru Margareta motsade icke sin man. Hon
skakade blott bekymrad på hufvudet, och i sin oro för
den sjuka främlingen glömde hon alldeles bort sin
deg, hvilken icke fick stelna.
Inom kort inträdde åter magister Nicolaus med
borgmästar Eskils Elsa. Det var en täck flicka af
medellängd med ett par kloka bruna ögon, en käck
trubbnäsa och en röd mun, som ofta log, hvarvid en
grop blef synlig i kinden och en i hakan.
»Se, här hafva vi nu Elsa,» sade Magister
Nicolaus och klappade henne vänligt på armen, »och
jag är öfvertygad om, att Elsa både vill och kan hjälpa
oss i vårt bryderi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
