Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I köpstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
dan orörlig. Jag manade på honom med piskan, men
han stod ändå stilla, skälfvande i alla leder. Så går
jag nr släden och finner i snön en kvinna.’ Hon låg
där och sof, eller kanske hade hon dignat ned af
trötthet. Hon hade ingen kappa, hennes kläder voro
sönder rif na, och i snön tyckte jag mig finna spår af blod.
Först trodde jag henne vara mördad, men snart märkte
jag, att hon lefde. Jag tog npp henne, svepte henne
i min päls och lade henne i släden. Och så kom jag
hem utan hinder.»
»Ja men hes och förfrusen,» sade fru Margareta
och kastade en beundrande blick på sin man. »Han
gaf mig den sjuka till julgåfva. Det var en vän ung
kvinna. Jag har knappast sett hennes like i fägring.
I början rasade hon i feber, och då utstötte hon vilda
rop, men nu, sedan hon blifvit mindre sjuk, mäler
hon icke ett ord. Stundom fruktar jag, att talets
gåfva blifvit henne beröfvad. Och nu kommer biskop
Laurentius i afton, och min man påstår, att han
måste hafva hos sig alla möjliga kaniker och präster,
och att vi måste skicka bort den sjuka.»
»Jag skall med största beredvillighet taga emot
den sjuka,» sade Elsa.
»Men bevara hemligheten!» sade magister
Nico-laus och hotade henne varnande med fingret.
»Hvarför en hemlighet, vördade fader?» sporde
Elsa.
»Hvad vet jag?» svarade han. »Hon kan vara
en förbryterska.»
»Nej, nej,» utbrast fru Margareta ifrigt.
»Hon kan också vara en förföljd kvinna,»
fortsatte magister Nicolaus. »Men intet har hon sagt om
sin ätt, icke en gång sitt namn. Då hon yrade, sade
hon ofta: »För Erik, min konung! För Erik, konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
