Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I köpstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lim väl afpansade, så att nian får fram den rätta
blåsvarta färgen och den friska glansen. Därför, vän
Henrik, håll dig till den gamla blandningen.»
»Det skall jag göra, mästare,» sade Henrik.
»Det är väl nn det sista arbete, du utfört i min
tjänst, och jag skall gälda dig din innestående lön,
innan du vandrar. Men du bidar väl här öfver
påskdagarne och stannar i boden, då jag för mitt ämbetes
skull måste löpa staden rundt.»
Han satte sig pustande på en bänk i verkstaden.
Henrik lofvade gärna att bida öfver påsk. Han
liade nog töfvat där ännu längre, om han fått ett
sådant, tillbud, ty Elsas bruna ögon och lifliga väsen
hade gjort ett djupt intryck på hans hjärta, och det
fr)ll sig tungt för honom att vandra bort från
mästarens hus.
Elsa hade under tiden gått upp till sitt rum på
löftet, där hon lämnat Holmfrid sofvande. Nu vai*
denna vaken och gjorde ett försök att sätta sig up]),
då Elsa kom in.
»Hörde jag rätt där nerifrån,» sade hon, »så tror
din fader, att jag är en trollkona. Kom hit, Elsa,
och gör korstecknet öfver mig!»
Elsa rodnade. »Min fader hade så svårt att fatta,
att fru Holmfrid till Jämjö kunde komma i en sådan
l)elägenhet. Han tviflade på, att du var fru
Holmfrid. »
»Det tviflar jag understundom på själf,» sade
hon. »Jag har blifvit hårdt behandlad, och jag har
intet ondt gjordt. Jag tog mig an de fredlöse, Elsa,
det var allt. Jag gaf dem mat och skydd, och min
egen häst gaf jag åt den siste, att han skulle komma
ut ur landet. Man sade ju i klostret, Elsa: »Våren
barmhärtige, såsom eder himmelske Fader barmhärtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
