- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
92

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1)2

den och besökt så väl Visby som flera utländska
köpstäder. Bengt var annars stadens skrifvare, och det
var tal om, att han skulle blifva präst. Han hade
därtill blifvit upplärd, men ännu icke invigd till
ämbetet.

Elsa satte sig ned och började att nyfiket se utåt
gatan på de förbigående. Hon hade tagit fram sitt
handarbete och sömmade en skjorta åt sin fader, men
med arbetet skyndade det just icke. Men, hvad var
det? Man hörde ju musik. Åh, hon hade ju hört
sin fader säga, att gutiske spelmän kommit till
staden. Ja, där drogo de genom gatan^ klädde i
brokiga kläder och med hättor, hvaruti sutto små
metallklockor, som klingade i takt med musiken. Själfva
biskopens pipare kunde icke spela så ljufligt. Tänk,
om borgmästar Håkan hade legt dessa gutiske
spelmän att komma och spela på gillet! Elsa hade hört,
att där komme att gå storståthgt till.

Nu kom borgmästaren hem. Han var mycket
nöjd, ty biskopen hade rosat relikgömman och
förklarat, att icke ens i den stora franska staden Paris
hade han sett ett vackrare arbete i färgadt silfver »och
han betalade arbetet till fullo och gaf mig en skänk
dessutom,» sade borgmästar Eskil, »en liten sten, som
han hemfört från Italien. Det är en lapis lazuli,
barn,» sade han förklarande, i det han drog fram den
klarblå stenen ur den, guldsöm made pung, som hängde
vid hans bälte. »Men kom, låtom oss nu begifva oss
af till gillet! Det är visserligen min tur att gå
nattvakt, men Henrik har lofvat att gå i mitt ställe.»

»Den godo Henrik!» sade Elsa tankfull.

Borgmästaren b(^traktade sin dotter forskande,
»dör det dig sorg, att lian skall vandra?» sporde han.

»Ja visst, fader,» svarade Elsa. »Han är en god

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free