- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
93

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sven^ flitig och skicklig i sitt arbete, och godsint och
tjänstviUig dessutom. Jag tycker att han borde stanna
här. Da har nu lärt honom hans yrke, och du torde
få svårt att finna någon så pålitlig och arbetsam.»

»Ja ja, skada att han är af så låg börd,» sade
borgmästaren. »Fattigdomen betyder mindre.»

»Biskopen kommer, såsom du väl vet, hit till
Holmfrid i afton, men jag går hem dessförinnan.»

»Det kan du så mycket lättare göra, som
bisko-pen följer med magister Nicolaus på Håkans gille.»

»Ja, då måste jag först se till, om Holmfrid ännu
sofver,» sade Elsa, »och sedan gå vi.»

»Holmfrid sofver alltid,» sade borgmästaren
otåligt, »men du kan ju godt låta gamla Anna vakta på
henne. Karin löper väl kring gatorna och ser på
folket, kan jag tro, men Anna är nog hemma.»

»Jag skall säga till Anna,» svarade dottern och
skyndade öfver gården till stekhuset. Hon kom strax
åter med den gamla tjänarinnan, bad henne stanna i
salen och akta på, om den sjuka frun kallade på
nA-gon, samt att, när det började skymma, tända ett par
vaxljus i Holmfrids rum och jämväl hafva ett dylikt
i beredskap till att lysa biskopen uppför den smala
och branta trappan.

Och så gingo far och dotter. Men redan i
porten m^tte de biskopen med magister Nicolaus.

»Min väg till gillet förde mig här förbi,» sade
biskopen, »och min otålighet att råka min fränka,
öfver hvars sällsamma försvinnande man undrat så
mycket, gjorde mig benägen att framskjuta mitt
samtal med henne.»

»Jag får bedja eders nåde vara god och vänta
ett ögonblick,» sade Elsa. »Jag skall genast siiga till
Holmfrid, hon sof, då jag gick ned.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free