Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd Storskägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
»Nej, nog lefver hon,» sade Elsa, »fastän hon
varit nära döden.»
»Elsa,» varnade borgmästaren, »hvem vet, om
biskopen gillar, att något rörande fru Holmfrid
omtalas?»
Elsa rodnade och såg mäkta bestört ut.
»Det plägar så sällan hända dig att tala bredvid
munnen,» sade fadern, »jag vet icke, huru du nu
kunde göra det.»
»Därför, fader,» svarade Elsa och fäste sina kloka
bruna ögon på Sigurd, »därför att denne gamle man
ingaf mig en sådan tillit.»
»Det är väl sagdt, jungfru Elsa,» ropade Sigurd,
»och för det ordet täcker jag. Om det är en
hemlighet, att fru Holmfrid lefver, så vet jag nog att
bevara den, änskönt det nog kan vara litet bittert att
se Barbro sörja.»
»Säg Barbro i förtroende, att hon lefver,» sade
Elsa. »Jag vet, att Barbro, i trots af sin
öppenhjärtighet, kan bevara en hemhghet. Fru Ragnhild kunde
hvarken med svält eller gissel förmå henne att yppa
våra små hemligheter.»
»Det är godt att höra om en mö, att hon har
ett manligt sinne,» sade Sigurd, »och kunde jag
knappast tro det om Barbro. Hon är som en vårmorgon.
Den kan vara solig och klar, och dock faller det regn
innan kvällen.»
»Menen I, att Barbro skulle vara ombytlig och
opålitlig? Det är hon icke,» sade Elsa eftertryckligt.
»Ja, det torde mest vara sorgen öfver hennes
forna matmoder, som vållar hennes ombytlighet,» sade
Sigurd. »Den har hunnit både mig och Gudmund,
men nu skall väl den sorgen vara förbi. Pock, låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
