- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
118

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Nicolaus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

hade begärt danakonungens syster, emedan man sade,
att hon skulle medföra en rik brudskatt åt sin
brudgum me. Men sedan fann han, att den phalziska
furstinnan vore ensam arfvinge till sin faders stora gods
och dessutom till pfalzgrefskapet, sålunda den rikaste
brud, han kunde finna. Och då skulle den rika gifva
rum för den rikaste. Men den tyska prinsessan ville icke
hafva honom till gemål, hon hade förbundit sig med
en son af sitt eget land, och med sin moders bistånd
fullbordade hon ock det äktenskapet. Emellertid hade
vigseln med prinsessan Ingeborg gått för sig, och hon
skulle dagen därpå krönas. Då sade sig konung
Filip hysa en oöfvervinnelig motvilja för den unga
danska konungadottern. Han böd henne återvända till
sitt eget land, men han behöll hennes hemgift. De
bref, som hon lät skrifva till sin broder, konung Knut,
för att bedja honom medla emellan henne och
hennes gemål, blefvo aldrig afsända. Konung Filip
sammankallade sina biskopar för att låta dem skilja
honom från hans gemål. Desse fruktade konungens
vrede och vågade icke följa sitt samvetes bud. De
förklarade äktenskapet upplöst. Drottning Ingeborgs
tårar inverkade icke på deras beslut. De voro som
tysta hundar, alltför rädde om sitt skinn att våga
skälla. Då väcktes drottningens harm, hon nekade
att resa hem. — »Här är min gemåls land, sade hon,
här är jag drottning, och här vill jag stanna, tills Gud
kallar mig hädan». — Men konungen lät sätta in henne
i ett kloster i Beaurepaire. Detta var föga bättre än ett
fängelse, men därifrån fann hon ändå tillfälle att skrifva
till sin broder konung Knut. Och denne dröjde icke
att vända sig till den helige fadern i Kom.»

»Och den, som skref till konung Knut, var kansk^
du, broder J^jcolaiis?» sporde biskope^.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free