Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magister Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
danska konungadottern — och med svullna
fötter,»-tillade han leende. — »Slutligen kom jag då till der.
stora köpstaden Liibeck. Det var på det nya
århundradets första år, som jag åter kom till min
hembygd.»
»Men konung Knut,» sporde biskopen, »lönade
han icke din trohet, broder, mot hans syster, och den
möda du gjort dig för hennes skull?»
»Huru skulle han hafva försport något därom?»
frågade magister Nicolaus förundrad. »Hvem skulle
väl inför honom hafva nämnt en så ringa klerks
namn som mitt?»
Biskop Laurentius klappade honom småleende på
axeln. »Broder Nicolaus,» sade han, »jag har en gång
hört en sägen om en man, som glömde sig själf och
sitt eget namn. Den sägen föreföll mig föga
sannolik. Jag hade orätt, du är en dylik man.»
»Jag har aldrig glömt mitt namn,» sade magister
Nicolaus och såg förundrad på biskopen. »Jag är
Nicolaus Botvidi, en ödmjuk Herrans tjänare.»
»Godt, min broder,» sade biskop Laurentius, och
hans röst hade ett hjärtligare tonfall än vanligt. »Väl
vore, om jag och mången annan med mig alltid komme
ihåg det senare, såsom du gör.»
Den stolte biskopen for med handen öfver sin
panna och gick ett hastigt slag omkring rummet. Då
han vände sig om, föll hans blick på Elsa, hvars
närvaro han alldeles glömt bort.
Hon hade med andlös spänning följt magister
Nicolai berättelse om den danska prinsessan. Det
föreföll heixne, som hade det varit Holmfrids öde,
hvilket hon hört omtalas, och magister Nicolaus
framstod för henne såsom den unga drottningens ende
beskyddare och hjälpare i den mest anslående dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
