- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
141

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

liade redan ridit ut. Holmfrid satte sig på en bänk
som stod utanför dörren, och stödde ryggen mot
väggen.

Hnm godt luften gjorde henne. Hon hade länge
tänkt, att hon aldrig mer skulle vilja lefva, men nu
öfverföll henne en sådan lefnadslust. Lönade det
icke mödan att lefva blott för att se, huru fagert nu
allt började grönska; l3^ssna på fåglarnas kvitter och
biens surrande i sälgen här bredvid? Och först och
sist var det ju en njutning att få inandas denna luft,
i hvilken hafvets doft blandades på ett så uppfriskande
sätt med den från jordens örter.

Och nu, om ett långt lif vore henne beskärdt —■
ett så långt lif, att hon kunde hinna att uträtta något
därunder — hvilken handling skulle hon då helst se
fullbordad? Utan tvifvel önskade hon då främst, att
den unge konung Erik åter skulle komma till sina
fäders tron. Och Knut den långe •— livad tänkte
hon väl skulle blifva hans öde? Hon önskade honom
för visso intet godt. Huru var det, som man omtalat
för henne, att det stod i den heliga skrift om dem,
som taga änkors och faderlösas del? Hon kunde icke
minnas fulla ordalydelsen, men hon grubblade just
icke därpå. Andemeningen mindes hon fullväl. Den
lofvade icke dem godt, som så gjorde. Och var nu
icke Erik ett faderlöst barn, och hade icke Knut
röf-vat ifrån honom hans odal — Svea välde? Men utan
tvifvel skulle han en gång återfå det, och huru
lycklig skulle hon icke skatta sig, om hon i någon mån
kunnat bidraga därtill.

Där kom en liten fågel, den gick fram och åter
framför Holmfrid. »Om den stannar, medan jag
räknar mina fingrar tre gånger, då kommer Erik till
väldet redan inom året,» tänkte hon. Holmfrid rak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free