Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U(\
let togs Ded, den gamle med det sida skägget satte
sig tillrätta på aktertoften, liksom ville han icke alls
lämna båten, men flickan i kappan steg i land. Hon
såg sig om till alla sidor och skyndade, då hon
varseblef Holmfrid, med ett utrop af glädje fram
till henne.
»Det är då verkligen sant, att I lefven, fru
Holmfrid,» utbrast flickan. Och Holmfrid öppnade
armarne och med utropet: »Barbro!» slöt hon sin
tärna i sin famn.
Barbro grät och skrattade om hvartannat, och
dess emellan ropade hon: »Ack, fru Holmfrid,
hvil-ken sorg 1 beredt oss. Vi sökte eder både sent och
tida. Herr Sune hvarken åt eller drack, och nu är
han borta — borta hos konung Knut, som vi plägade
nämna Knut den långe, och bry ten styr Jämjö, och
vi trodde, att vargarna ätit upp eder. De tjöto så
dant. — Åh, frn Holmfrid, hvad hela Jämjö sörjde
eder. Och hvad de skulle bh glada att återse eder.»
Utom sig af förtjusning kysste Barbro ömsom
sin forna matmoders händer, ömsom hennes kläder.
»Men Barbro,» frågade Holmfrid förundrad,
»huru fick du veta, att jag lefde och hvarest jag
fanns?»
»Jag kan icke omtala det,» svarade Barbro, »jag
är så förvirrad och så glad — Elsa, borgmästarens
Elsa omtalade, att I lefden, för min morfar — ack
nej, icke för min morfar — men sak samma — det
var för den gamle på Skogvik — och han ville låta
mig veta det, men min fader ville icke — han hade
annat i sikte — men, fru Holmfrid, jag sörjde eder
så mycket. Och så drog jag till Skogvik att gästa
där, och den gamle Sigurd såg min sorg, och han sade
en morgon till mig: »Fru Holmfrid iefver.» Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
