- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
147

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

trodde honom icke. — Ack, fru Holnifrid, minnens 1,
hm-u fru Ragnhild i ÄBkaby talade om apostehi
Thomas — han, som icke trodde, att Frälsaren var
uppstånden — och Jag svarade som han: »Det kan icke
vara så, jag vill se henne, innan jag tror, jag vill
taga på hennes kläder och kyssa hennes händer. »Jag
vet icke, hvar hon finnes,» genmälte den gamle Sigurd
på Skogvik — han som de kalla Storskägg. — »Huru
kan jag då tro, att hon lefver?» sade jag. — Men så
i går afton sade han: »Vill du i morgon följa med
mig ut på fiske? Vi få nog bör, och så segla Ad till
Skäldovik. En ung fru har biskop Lafrius fört med
sig till sin syster — hon säges vara mycket sjuk.
Du kan ju dar få se, om det är fru Holmfrid.» Som
sagdt, vi begåfvo oss således på väg i dag — och nu
har jag då ändtligen återfunnit eder. Nu vill jag
stanna här och aldrig mer lämna eder — fast jag
nog lofvat annat,» tillade hon tvekande och gömde
sitt ansikte i fru Holmfrids kappa.

Biskopen hade under tiden, sedan han funnit,
att den unga flickan verkligen var Barbro, Holmfrids
forna tärna, gått ned till båten, där den gamle bonden
satt. Dennes utseende förvånade biskopen. Han såg
ut som en åldrig konung. Det sida skägget var snöhvitt
liksom håret, och ansiktet var skrynkligt, men
kinderna hade ännu rosor och ögonen voro hvassa. Då
han såg biskopen, reste han sig i båten, och de båda
männen mätte hvarandra med blicken. Det kunde
granneligen skönjas, att båda behagade hvarandra.
Biskopen talade först.

»Guds fred, gamle man,» sade han och höjde
handen för att gifva sin välsignelse.

»Stor tack,» svarade Sigurd. »Jag känner
granneligen igen,» tillade han, »att I ären biskop Lafrius,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free