- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
155

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

»Den Haiiinie, fru Holmfrid, Men nu har lian
växt upp till en höfvisk ungersven.» Barbro suckade,

»Smärtar det dig att tänka på, att du nu
öfver-gifver honom för min skull?» frågade Holmfrid.

»Nej,» svarade Barbro, men rösten hade icke sin
vanliga, muntra och frimodiga klang.

»Om han har en gäf släkt,» fortsatte Holmfrid,
»skall den säkerligen taga illa upp en brytning å din
sida. Den gamle på Skogvik skall nödgas ångra, att
han hade förtroende till dig, och han skall, så fort
som möjligt, se sig om efter en annan brud åt sin
dotterson.»

»Det må han göra,» sade Barbro. »Jag har sagt,
att jag stannar hos eder.»

»Tack för din tillgifvenhet, Barbro!» sade
Holmfrid. »Tack för att du vill stanna hos mig! Men kläd
nu af dig och gå till sängs! Det är redan långt lidet
på natten.»

Barbro gjorde, såsom hon blifvit tillsagd. Hon
lade sig, men kunde icke sofva. Hon hade aldrig
tänkt sig Holmfrid så förändrad. Hon var icke mera
den muntra flicka, som Barbro kände sedan
barndomen; hon var ici^e den verksamma husmodern, som
hvälfde så många förslag i sitt hufvud, och som satte
dem så flinkt i verket. Hon var icke en gång den
modiga unga kvinna, som gifvit de fredlöse sitt
bistånd under stora farhågor för sin mans säkerhet.
Hon var knappast skuggan af den forna fru
Holmfrid, denna bleka, maktlösa varelse, som Barbro
återfunnit. Men hvilken glädje ändå, att hon var i lifvet!
Ja visserligen, men huru skulle detta lif blifva?
Holmfrid hade talat om, att hon afstått från all jordisk
glädje. Tänk, om hon ämnade återvända till Askaby
kloster och antaga doket för alltid! Om så skedde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free