- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
158

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

muiid, mm dotteröou, i dag till u)itt hus, tor liaii nog
blifva oglad, om han icke finner dig där.»

Barbro gick då, såhinda uppfordrad, fram till fru
Holmfrid och böd henne farväl. Hon kysste åter
hennes händer och kläder. Holmfrid bad henne fara väl
och trifvas och lofvade att alltid minnas hennes
trohet och tillgifvenhet. Därpå gaf fru Holmfrid åt
Barbro en armring af silfver, en af de få dyrbarheter,
som hon burit, då hon lämnade Jämjö.

Slutligen böjde Barbro knä för biskop Laurentius
och bad om hans välsignelse, och han gaf henne den.

Den gamle Sigurd tog nu äfven afsked, hvarpå
han fattade Barbros hand och gick ned till sin båt.
Holmfrid gick ut på svalgången och såg dem begifva
sig till stranden. Pion såg den gamle med kraftiga
armar skjuta ut båten. Barbro satte sig i
bakstammen, och Sigurd grep årorna. Efter några få år tag
hissade han upp seglet, sträckte på det, och så for
båten af, lustigt dansande på vågorna.

»Det var en ansenlig gubbe,» sade biskop
Laurentius, »man kunde tänka sig, att han vore en af
de gamle patriarkerna. Icke en gång själfve Abraham
kunde hafva sett mera vördnadsbjudande ut.»

»Ja i sanning, frände,» svarade Holmfrid, »jag
har sett få hans likar, och han har sätt och åthäfvor
som en tignarman. Han är stolt och storsint. Hvem
skulle tro honom vara en bonde?»

»Men, kära fränka,» sade biskopen, »en bonde
var han dock, som vägde och beräknade, då han
talade om kriget. Han hade ingen känsla för äran, han
talade om de nedtrampade sädesfälten och de brända
gårdarne. Dylika hänsyn har ingen tignarman.»

Emellertid for Sigurd Storskägg fram öfver sjön
med Barbro. Denna satt på toften, tyst öch förstämd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free