Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
efter skilBmäBsan från Holmfrid. Sigurd sade fielier
ingenting, utan skotade an sitt segel och styrde sin
båt, i det han noga gaf akt på de grund, som gingo
iit från skären. Men då han så fortfarit en stund,
sade han: »Barbro, barnet mitt, du sade ju, att du
höll Gudmund kär och frivilligt ville blifva hans vif,
har du nu skiftat hug?»
»Nej, morfader,» svarade Barbro, med möda
återhållande sina tårar. »Men det likar mig icke, att fru
Holmfrid sände mig ifrån sig, som om jag varit en
tiggerska, hvilken man afspisar med en gåfva, och
sedan säger till henne: Gå nu och kom icke mera
igen!»
»Nå ja, Barbro,» genmälte Sigurd, »hvad ville du,
att hon skulle göra? Biskopen talade om, att
konung-Knut bittert kränkt den ung-a frun, och det var icke
utan, att han lät ord falla om, att vi borde resa oss
emot konung Knut och taga tillbaka konungabarnet
Erik. Men jag svarade honom, att vi bönder ämna
hålla fred, fastän det säges, att Knut den långes män
fara fram med öfvervåld. Det tycktes biskopen icke
taga väl upp. Men jag har varit i fejden^ och vet,
hvad den drager med sig.»
»Förtälj för mig, morfader, något om kriget mot
konung Sverker Karlsson.» sade Barbro.» Det har du
lofvat mig.»
»Det var ett oklokt löfte, Barbro, ty det i\v
icke något för kvinnoöron. Och Gud och helgonen
vände bort sina ögon från de syner, som jag såg ■—
därom är jag säker. Och den gamle guden, Barbro,
han som älskar striden, han red själf fram öfver den
blodiga valplatsen och såg på med förnöjelse och
eggade oss till kamp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
