- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
171

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett brudlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

lyckliga hustrur. Välstånd har rådt i deras hus, och
de hafva njutit af ett godt samlif med sina män. Och
önskar jag nu,» tillade Helga, »att du må njuta
gamman af linet och sedan en gång lämna det ifrån dig
till din sons unga trolofvade.»

Barbro tackade sin svärmoder med många fagra
ord för gåfvan, men hon ville höra, när och huru det
timat, att brudlinet vållat icke gamman, utan olycka.
Hon sporde Helga därom, men denna ville icke gärna
inlåta sig därpå.

»Du skall få veta det en annan gång,» sade hon.
»Nu skall du hafva gamman af min gåfva och icke
tänka på, att den vållat annat.»

Därpå gick hon ut ur rummet. Barbro bredde
ut linet och såg på det. Det var den kostbaraste
huf-vudprydnad, hon någonsin sett. Hon fäste det på sitt
hufvud och vände sig rundt. Hon såg då;, huru linet
släpade långt efter henne, glittrande af guld. Det
föreföll henne som en guldflod, hvilken rasslade och
sorlade bakom henne^ och så öfverfölls hon af en
rysning. Det förekom henne, som vore det en verklig
flod med skumhvita vågor, hvilka i solen skimrade af
guld och purpur. Floden flöt sakta fram i sin bädd,
men så började den med ens att bubbla och svälla.
Guldet bleknade, det hvita blef grått, och det röda
skimret växte och ökades. Det var blod. Och
rasslet ljöd icke längre som ett muntert sorl, det var en
dämpad kvidan, blandad med doft vapenslammer, och
det växte till mer och mer.

Barbro tyckte sig känna igen deras röster, som
klagade. Här ljöd den gamle Stor skäggs röst, men
borta, långt borta. Och så tystnade den. Barbro
tyckte sig första, att han var död, den gamle
morfadern^ som alltid varit så god emot henne. Därpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free